Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Samhällets pligt att söka förekomma brotten och hvad det i detta afseende har att göra (den preventiva fångvården) - Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
DEN PREVENTIVA FÅNGVÅRDEN. 15S)
ock läkaren för själens sjukdomar göra med afseende på
dessa. Således måste presten vid förkunnandet af Guds
ord taga hänsyn till den enskilda själens och den
enskilda församlingens behof. Skriften anvisar ordets
förkunnare att så göra (1 kor. 3: 2). Enligt detta skriftställe
göre sig predikanten väl underrättad om
församlingsmedlem-marnes lif och kunskap (andliga ståndpunkt), då han sedan
kan och tillfölje deraf bör meddela dem den spis de behöfva.
Huru ofta felar icke många predikanter emot denna visa
pastoralregel! Huru skulle den, som icke bäfvat och förskräckts
för Sinai, kunna finna hugsvalelse och tröst vid Golgatha?
Ville nu en predikant för en församling, som står på en sådan
ståndpunkt, predika om rättfärdiggörelsen af nåd för intet,
så skulle han förhålla sig såsom den, som ville börja bygga
taket till en byggnad, innan han ännu lagt grunden; och
lika litet som denne, skulle han sjelf lyckas uppföra
någon byggnad. Luther säger härom ett ord, som vore
värdt att besinnas och efterföljas af oss prester: «det
finnes ingenting, som bättre behagar simpelt folk och
massan än lag och exempel och ingenting är henne
nyttigare. Predikan om Guds nåd och öfver artikeln om
rättfärdiggörelsen låter den med likgiltighet gå sina öron
förbi, ja, då sofver folket och hostar. Men när man
börjar berätta bibliska historier och exempel, då spärrar det
upp båda öronen och är stilla samt hör uppmärksamt
på.» Och en, som är större än Luther, säger: »Herrens
lag är utan vank och vederqvicker själen.» Huru ofta
inprägla icke historiska och bibliska exempel en sanning
i själen vida kraftigare än theoretiska slutledningar? Och
huru många hjertgripande bevis lemnar icke historien för
den sanningen att synd är folks förderf — ja, den
enskildes? Skulle icke t. ex. på de många gudsförnekarne,
kristusbespottarne och religionsföraktarne i våra dagar,
det verka och göra intryck, om predikanten visade sin
församling, att den mörka hopplösheten, den förfärliga
tröstlösheten i dödsstunden är just följden af denna deras
synd? Skulle det icke göra intryck — på somliga till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
