Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Samhällets pligt att söka förekomma brotten och hvad det i detta afseende har att göra (den preventiva fångvården) - Kommunen och Fattigvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187 DEN PREVENTIVA FÅNGVÅRDEN. 15S)
15S)
Skall proletariatet icke växa oss öfver hufvudet och
brotten fortfarande ökas i samma — (om icke i större)
— progression som nu, så måste mycket göras. — Yi
instämma först och främst med den i fattigvårdsväsendet
erfarna Fru Elisabeth Fry, f. Gurney, då hon säger:
«Vi förmå icke att uträtta något med menniskor, som
icke förut blifvit något upphjelpta utur deras smuts och
ohyra samt ur deras hunger och nakenhet, åtminstone till
en viss grad». Ja, det måste komma till en stor
förändring i fattigväsendet, och det snart. Ty det har visat
sig och visar sig dagligen, att alla försörjningsanstalter
icke allenast icke minska fattigdomen, utan snarare öka
den. Till hvilka nya medel man måste gripa, är svårt
att säga, då så många hafva blifvit försökte. Om man
ock ville försöka att befordra utvandring till nya verlden,
finnes nog deruti ingen räddning, redan af det skäl, att
öfverbefolkning icke är den enda orsaken till den
öfverhandtagande fattigdomen.
Man måste derföre se sig om efter någon annan väg,
för att hinna målet. Hitintills har det företrädesvis —
ja nästan endast — varit med materiella medel, man sökt
och trott- sig vinna ändamålet och detta medel måste i
stor utsträckning alltid användas till lindrandet af nöden.
Detta har visserligen för tillfället lindrat och afhjelpt
nöden; men fattigdomen har varit kvar och proletariatet
har tillväxt. — Skola vi gifva saken till spillo och tänka:
här kan ingenting mera göras? Den öfverhandtagande
fattigdomen bär i sitt sköte så mycket, som kan blifva
till våda så för den enskilde medborgaren, som för
staten. Både staten och menniskovännen måste derföre
anstränga sig, för att uppsöka något botemedel, innan det
blir för sent.
En dansk fängelsepredikant yttrar, angående sättet
att upphjelpa fången ur sitt fall, följande: "Låt en
välvillig menniska komma till fången och i all jämlikhet
tala varmt och allvarligt till honom, så att denne
känner: Han förstår dig och bryr sig om dig; honom kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
