Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Samhällets pligt att söka förekomma brotten och hvad det i detta afseende har att göra (den preventiva fångvården) - Kommunen och Fattigvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
DEN PREVENTIVA FÅNGVÅRDEN. 15S)
du hafva förtroende till — och den olycklige skall vid
många tillfällen öppna sitt hjerta, hårdheten skall smälta,
och de goda känslorna få kraft och vinna seger.» (Se
Y. Lytken, Forbryderne og vi andre. Kjöbenhavn 1890).
Menniskokännaren (psykologen) skall medgifva, att
detta är sättet att vinna den nödlidandes förtroende; och
har det skett, då skall den hjelpbehöfvande allt mer och
mer öppna sitt hjerta för honom och lyssna till hans råd.
Yi tro oss härmed hafva funnit ett uppslag till lösandet
af fattigvårdsfrågan. Medlet skulle vara — det är
pröf-vadt af den enskilda välgörenheten och befunnits kunna
verka till välsignelse — att man gifver sin person åt den
fattige. Detta dock icke i den mening och på det sätt,
som en fängelsepredikant tänkt sig saken. Han säger i
sin embetsberättelse: «Det omskapande elementet måste
förläggas inom fångarnes egen midt. Detta anser jag
böra tillgå sa, att kristligt trosstarka och trosfriska män
(kvinnor vid kvinnofängelset) två eller tre i hvarje
ar-betssal eller arbetslag införas, att bo och vistas bland
fångarna. De skulle vara villige att ingå i en fånges
alla vilkor, bära hans dräkt, njuta hans spis och icke
hafva några anspråk, som gå utöfver hvad en .fånge har
rätt till samt förbinda sig att stanna i fängelset för vissa
år eller för lifstiden.»
Att gifva sin person åt den fattige vill säga, att
bära den fattiges nöd på sitt hjerta, såsom vore den ens
egen och att till hans hjelpande, upprättande och
fortfarande välbefinnande, vidtaga alla de åtgärder, som kunna
befrämja detta syftemål.
Hufvudsaken vid all välsignelsebringande fattigvård
är således den älskande personliga hängifvenheten, först
i andra hand allmosan. Den personliga verksamheten,
den personliga förbindelsen mellan fattig och rik är
oersättlig. Endast det personliga umgänget med fattiga kan
åstadkomma sedlig förbättring.
Hvarföre den legala fattigvården lemnat så ringa
resultat, är med all visshet den, att den behöfvande väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
