Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Samhällets pligt att söka förekomma brotten och hvad det i detta afseende har att göra (den preventiva fångvården) - Hemmet och föräldrarne. Alla de som äro af Gud beklädde med faderlig makt och myndighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
DEN PREVENTIVA FÅNGVÅRDEN. 15S)
lägre befolkningen? Många göra det, men långt ifrån
alla! Åtminstone hvad fäderna beträffar, tillhör en
ganska stfor del herremannaklassen; men äfven
herremanna-klassens döttrar äro bland desse representerade. Våra
fängelser innesluta icke få, som räkna någon af denna
klass såsom upphofvet till deras lif.
Jag kunde från Varbergs lifstidsfängelse förtälja
mången sådan sons sorgeliga lefnadssaga, men inskränker mig
till följande: En ädling, befryndad med den hjelte, som
sedan besteg en af Europas troner och med sina
bedrifter förvånade verlden, förförde ’ en svensk flicka af
herremannaklassen. Sedan en son blifvit följden af
denna bekantskap, öfvergaf han modren, hvilken han dock
rikeligen underhöll. Då hon några år derefter aflidit,
upphörde allt understöd och sonen underhölls sedan af sin
moders slägtingar. Han föll — och kom efter ett
begånget dråp på lifstids fästning. — Kände den rike och
förnäme ädlingen sonens öde? — Vi veta bestämdt, att
han gjorde det. Rörde det hans hjerta, att han egde en
son i den sorgeliga belägenheten? Vi känna det icke;
men väl kunna vi föreställa oss att den förnäme mannens
högmod skulle djupt sårats, om någon sagt till honom:
»Sire, ni har en son, som är lifstidsfånge för dråp och
begången stöld!»
Kunde vi läsa de barns lefnadssaga, hvilka intagas
å allmänna barnhuset i vår hufvudstad, huru många
sorgeliga, ja, hjertslitande förhållanden skulle vi icke få
erfara; huru mången moder skulle vi icke få lära känna,
som ökar sin skuld genom att förskjuta sitt eget barn
och förneka den känsla, som sjelfva djuret visar sin
unge — moderskärleken! — Hvad jag nu kommer att
berätta äro icke fria fantasier, ej heller hvad, som skulle
kunna hända, utan hvad som verkligen händt; och vi
till-lägga, kanske icke så sällan ännu händer. Förseglade
äro icke alltid läpparne och förstummad tungan på dem,
som biträda vid hemliga förlossningar, ej heller tiger för
alltid samvetet hos en sådan moder. Vid sjuk- och döds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
