Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Samhällets pligt att söka förekomma brotten och hvad det i detta afseende har att göra (den preventiva fångvården) - Hemmet och föräldrarne. Alla de som äro af Gud beklädde med faderlig makt och myndighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195 DEN PREVENTIVA FÅNGVÅRDEN.
15S)
bäddarne få vi, prester, stundom se samvetets makt att
framtvinga bekännelser, som aldrig skulle blifvit aflagda
under helsodagen, om man derför äfven bjudit guld, ja,
mycket guld.
Jag kallades till en förnäm fru, som låg på
dödsbädden. Läkarne hade gjort allt hvad de kunde, men
utan framgång. Husläkaren, som var en from man och
ansåg sig böra förbereda henne på döden, på det att hon
måtte söka att beställa om sitt hus, yttrade, efter att
med henne hafva talat om döden: »vetenskapen och
konsten stå både rådlösa och hjelplösa; ingen annan än
Gud kan nu rädda frun.» — Under förtviflan ropade hon:
»Skall jag dö? Kan icke doktorn rädda mig? Gör det,
käre doktor; jag vill icke dö!» —Läkaren yttrade: «Gud
är den ende, som kan göra detta undret! Befall sig i
hans hand; jag får icke dölja det; här finnes ingen hjelp
af menniskor.*
»Kalla då i Herrans namn till mig pastor–Jag
behöfver tröst, doktor; kalla hit pastorn.»
Då jag kom till den sjuka, kastade hon sig, ehuru
hon var svag, hit och dit på bädden. Då jag beklagade
henne för sitt svåra lidande, svarade hon: »Ja, visst lider
jag; jag lider förfärligt, men», läggande handen på bröstet,
sade hon: «här lider jag mest». Att hon varit en
verlds-dam och en nöjenas dyrkarinna, visste jäg; men den stora
oron, som yttrade sig i hela hennes förhållande, kom mig
att tänka: här är det nog någon hemlig synd, som
förorsakar den stora oron. Och jag sade med bestämdhet
i ord och röst: «jag ser att det är något — en synd,
som qväljer och oroar frun. Skulle sinnesro kunna
vin-naSj de der förfärliga plågorna i bröstet, hvaröfver frun
klagar, kunua lindras, så måste frun vända sig helt till
Gud och under ånger och botfärdighet aflägga en öppen
bekännelse af den brottsliga handlingen; sker icke det, så
kan jag icke gifva frun hvarken hopp om förlåtelse eller
någon tröst, ja, Gud sjelf, som är kärleken och vill låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
