Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Samhällets pligt att söka förekomma brotten och hvad det i detta afseende har att göra (den preventiva fångvården) - Hemmet och föräldrarne. Alla de som äro af Gud beklädde med faderlig makt och myndighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197 DEN PREVENTIVA FÅNGVÅRDEN.
15S)
skjuta mitt oskyldiga barn. — Sedan jag tillfrisknat,
återvände jag till min faster, som gjorde allt för att glädja
mig. Vi besökte teatern, gingo på konserter och baler;
men bilden af mitt barn framställde sig för mig och
störde min glädje. Jag infördes i de familjer, som utgjorde
min fasters umgängeskrets. Som jag var rik och ung,
erhöll jag snart beundrare; häraf smickrades min
egenkärlek; jag började återfå mitt glada lynne och blef, ju
mer detta återkom, desto mera beundrad. Det var
ämnadt att jag, efter återvunnen helsa, skulle resa till mitt
hem, men då vistelsen i hufvudstaden tycktes skingra min
tungsinthet, blef det beslutadt, att jag skulle förblifva der
ännu någon tid. Min fader hade ock lofvat, att genom
en pålitlig vän taga reda på mitt barn och sörja för dess
uppfostran och framtid; hvarföre jag icke behöfde vidare
bekymra mig om detsamma. Häraf lugnad, kastade jag
mig in i nöjets och njutningarnes hvirfvel och lyckades
glömma, som jag då tänkte, min skam och stora synd.
Innan jag lemnade hufvudstaden var jag förlofvad och
innan årets slut var jag gift med den ädle man, som
herr pastorn kände och som nu hvilar i grafven, utan att
hafva haft en aning om, med hvilken usel och eländig
kvinna ban varit gift och på hvilken han slösat sin
ömhet och kärlek.
Det var nu ytterst sällan, som tanken på mitt barn
instälde sig. och skedde det någon gång, så tröstade jag
mig med, att min fader hållit sitt löfte.
För några månader sedan var jag på thebjudning
hos — —, en af mina bästa vänner. Samtalet kom att
föras om barnhusbarn —tillfölje af en berättelse, som
lästs i tidningarna, om ett barnhusbarn, en flicka, som
blifvit gift med en högre embetsmän och var en god, ädel
maka och moder. Detta gaf en närvarande äldre man
och jurist anledning att, efter den erfarenhet han såsom
domare gjort, beklaga desse arme barn, som blifvit
hjert-löst förskjutne af fader och moder. Han sade, att han
hade såsom domare haft månget sådant barn inför dom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
