Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Förslag om medlen till Lifstidsfånges förbättring, ingifvet till Generaldirektör G. F. Almqvist 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209 MEDLEN TILL LIFSTIDSFANGES FÖRBÄTTRING.
är en härlig förmån, saknar han dock, och han utgår
från fängelset med föresats och önskan att aldrig mer
återkomma. Men är han nu utan huld och skydd, hvart
skall han taga vägen, hvarifrån få sin nödtorftiga
bergning? Såsom misstänkt person sluta sig för honom alla
dörrar och hjertan, och vill han icke svälta, så har han
mången gång ingen annan utväg än att stjäla. Yäl
reser sig kanske ännu en röst i hans inre emot att på så
sätt skaffa sig det dagliga brödet, väl påminner honom
tanken på brott om fängelset, men se lifvet der är ju
icke afskräckande.
Man skulle tycka att, sedan den brottslige utstått
sitt straff och samhället derigenom erhållit upprättelse,
brottslingen också skulle hafva erhållit förlåtelse af både
lagen och samhället. Men så är det icke. Vanäran
följer honom, hvarthän han än vill gå och söka sin utkomst,
ty i prestbetyget står han brännmärkt såsom en
brottsling och åtminstone vid allmänna arbeten, såsom vid
jern-vägarne, antages han icke, då han ej har sitt
medborgerliga förtroende. Och att lagen icke förlåtit honom, det
visar sig bland annat deraf att, skulle han åter bryta
mot dess bud, hans förra förbrytelse räknas honom till
nackdel och blir en försvårande omständighet vid
bestämmandet af straffet, äfven om båda förbrytelserna skulle
vara obetydliga. Icke kan man, då så sker, säga att
lagen och samhället hafva förlåtit? Kännetecknet på
förlåtelse är ju, att synden är så förlåten, att man aldrig
mer tänker på henne; ty så förlåter Christus.
Hvad verkar nu detta på fången? Han tror sig
hafva försonat sig med samhället och lagen, när han
lidit sitt straff och blifvit åter upptagen i kyrkans
gemenskap; han utgår kanske med föresats och vilja att blifva
bättre; men hvad finner han? Att han är föraktad» och
förskjuten och att hans brott är oförlåtet. Bitterhet i
sinnet mot samhället och lagen blir af denna erfarenhet
en följd; och när nöden, tillfället och omständigheterna
drifva, så faller han åter. Någon gång händer ock, att
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
