Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Förslag om medlen till Lifstidsfånges förbättring, ingifvet till Generaldirektör G. F. Almqvist 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215 MEDLEN TILL LIFSTIDSFANGES FÖRBÄTTRING.
det kunde så anordnas, att några andra begåfvade
prestman vore att tillgå för att allt då och då predika för
fångarne och deltaga i den enskilda själavården. Men
äfven lekmäns biträde dervid — jag vågar säga det —
är både önskligt och behöfligt.
Hvad som i icke ringa mån verkar hämmande på
det religiösa lifvets uppkomst och utbildande i våra
strafffängelser, är den tanke och tro, som allmänt hyses af
lifstidsfångarne, att de äro hatade och förtrampas af
samhället. Författaren har gjort den erfarenheten, att såväl
lekmannapredikanten, som enskilda andeligen sinnade,
lyckats väcka till besinning fångar, hvilka fångpredikanten
icke förmått det ringaste röra. Sedan detta skrefs (1869),
har förf. erfarenhet blifvit insedd och besannad af flere
fängelsepredikanter såsom af V. Lütken (Forbryderne og
vi andre. Köbenhavn 1890) hvilken säger: »Låt en
välvillig menniska komma in i fängelset och i all
jämnlikhet tala varmt och allvarligt till fången, så att denne
känner: Han förstår dig och frågar efter dig; till honom
kan du hafva förtroende; och den olycklige skall mången
gång öppna sitt hjerta för dig, hårdheten skall smälta
och goda känslor väckas och få kraft att vinna seger.
Och äfven af dem, som icke vilja låta sig uppmjukas,
kan det dock vara åtskilliga, hvilka icke skola glömma
ett godt ord, som kom dem till del just vid den tid, då
de minst väntade det.»
Tänker man rätt på saken, så är det icke så
underligt att den obildade lekmannen understundom
inverkar mera på fången än predikanten. Ty den bildade
predikanten, helst då han läser från papperet, framställer
lärorna i en form, som den obildade icke är van vid,
och nyttjar oratoriska figurer, som fången icke förstår.
Pre-stens tal förlorar sin ursprunglighet och dermed förmågan
att gå till hjertat på åhöraren. Den mindre bildade med
sitt enkla språk blir deremot af den obildade lätt
förstådd; och då hans tal kommer direkt från hjertat, så
går det ock till hjertat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
