Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Förslag om medlen till Lifstidsfånges förbättring, ingifvet till Generaldirektör G. F. Almqvist 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221 MEDLEN TILL LIFSTIDSFANGES FÖRBÄTTRING.
blott sådana gerningar, som i mer eller mindre mån
störa ordningen och minska säkerheten inom fängelset,
utan ock mycket annat, som i det fria samhället anses
tillåtet och till och med såsom bevis på sjelfständighet
och en god karaktär. Till desse sistnämnde kunna
hänföras, att fånge måste lyda en gifven befallning, från
hvem af fängelsets tjenstemän och vaktbetjening den än
utgår och hurudan den än är; att fånge, äfven om han
tycker sig blifva godtyckügt behandlad, måste tiga och
icke får säga något till sitt försvar; att fånge, äfven när
han är oskyldig, icke eger något medel till att
ådagalägga sin oskuld; emedan de, som honom omgifva och
skulle kunna vittna för honom, äro fångar och således
icke vittnesgilda; att han icke får emottaga skänker, och
blir bestraffad, om han icke derom genast gör anmälan
för befälet; att han icke får samtala med någon
främmande person eller bevakningssoldat; att ban icke får
innehafva några linnepersedlar utöfver det bestämda
an-antalet —- något som för snygghets skull kan vara
nödvändigt — och mycket annat sådant.
Att desse stadgar äro nyttiga och nödvändiga, kan
icke nekas; långt derifrån, de måste finnas, om ordningen
skall kunna upprätthållas och säkerheten bevaras.
Frågan är således icke att vilja bestrida dessas nödvändighet.
Men att förbrytelser af sådant slag skola hafva
densamma påföljd att beröfva fånge hans så kallade rena
år, som de svårare brotten våld, knifskärning, rymning,
det är icke blott orättvist och obilligt utan till och med
skadligt; ty derigenom förslafvas karaktären, derigenom
skapas ögontjenare, förbittras sinnet och motverkas
fångens förbättring. Att äfven sådana förbrytelser måste
bestraffas och det till och med allvarligt, nekas icke och
fånge tager utan knot emot äfven det strängaste straff
blott han icke beröfvas sina så kallade år; men att detta
skall ske, för något, som i det fria samhället är tillåtet
och således kan göras utan straff, det kan fången icke
fördraga — och det är enligt min åsigt mindre väl be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
