Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Förslag om medlen till Lifstidsfånges förbättring, ingifvet till Generaldirektör G. F. Almqvist 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223 MEDLEN TILL LIFSTIDSFANGES FÖRBÄTTRING.
tvingade, men ej dödade passioner och lustar. De se att
man i det fria samhället ej lägger några serdeles band
på sig, utan man hängifver sig åt sina tycken. De hafva
nu tillfälle att hejdlöst tillfredsställa sina lustar; inga
tvångsbojor binda dem längre, såsom förhållandet var
inom fängelset, och hindra dem att taga sin skada igen
för de umbäranden de måst göra der; de tillfredsställa
derför nu sina begär, så länge de hafva medel dertill,
och då desse äro förslösta, hvad göra de då? De snatta
och stjäla, och året har knappast gjort sitt lopp, så stå
de såsom anklagade inför dombordet och dömas ånyp
till lifstids fängelse. Sådan är den vanliga karrier desse
samhällets olycksbarn göra!
Kunna vi säga, att desse voro mogna för friheten?
Begicks icke ett stort fel dermed att just desse
benådades ? Hade man icke kunnat förekomma desse nya
återfall och förhindra nya brott mot samhället? —
Visserligen kan äfven den falla, som icke blott visat säkra
tecken till förbättring, utan ock verkeligen utgått ur
fängelset bättre än han ditkom; visserligen kan man taga
fel om persons förbättring; men i så fall är både
samhället och den, åt hvilken den uppdragit
benådningsrät-tens utöfvande, utan skuld. Men är det sa när
saknaden af nästan alla tecken till ett förändradt hjerta är för
handen och fången likväl får friheten?
Skulle man nu icke kunna förekomma sådana misstag
och utöfva benådningarne så, att de verkade välgörande
på lifvet i våra straffängelser? Visserligen. Anlades
det på att i fängelset, på sätt förut visadt är eller på
annat rationelt sätt, uppfostra fången; såge han att han
icke hade att vänta någon benådning, om han icke vore
verkeligen förbättrad, men i så fall utan afseende pä
huru många år han varit fånge, blefve benådad, då skulle
han säkerligen underkasta sig uppfostran, sträfva efter
förbättring och icke, såsom nu, endast akta sig att begå
förbrytelser eller göra dem så, att de icke blifva upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
