Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JBTT SAMHÄLLETS OLYCKSBARN.
241
fostringssätt användes på ynglingen och stundom
tillämpades på honom, när han var oskyldig, så började han
så småningom hata fadren. Modren sökte väl att
medlande gå emellan, men lyckades blott sällan kunna skydda
honom för fadrens hårda behandlingssätt. Hans af na*
turen fasta karaktär öfvergick till trotsig envishet och när
fadren nu skulle aga ynglingen, satte denne, sig till
motvärn. Fadren sökte derför plats för honom på väfveri
uti Norrköping. Han var nu omkring 18 år gammal,
stor, stark och liflig till lynnet. Han arbetade med ifver
och lärde sig med lätthet hvad han skulle. Inom kort
var han en försvarlig arbetare i yrket. En af hans
kamrater råkade att i hetta fälla om Andersson det
uttrycket, att han var en rå bondlurk. Detta förbittrade
honom och han beslöt att hämnas. En mörk höstafton
ställer Andersson sig i försåt vid porten till det hus, der
hans ovän bodde. Efter en stunds väntan kommer en
person af samma växt, som den väntade, och går in i
porten. Andersson rusar då bakifrån på honom och
skä-rer honom med knif, ehuru icke lifsfarligt. Inseende sitt
misstag, sökte A. på allt sätt godtgöra denne för det
öf-vergågna våldet; och denne förlät honom och gjorde
ingen sak häraf. Ehuru denna händelse fick en så
lycklig utgång, fortfor Anderssons hat och han beslöt att
utföra sin hämnd. Hans ovän öfverfölls och skars af
honom så illa, att han dog. För detta sitt brott dömdes
han till lifstids straffarbete och kom till Varbergs
fästning.
Med sitt trotsiga lynne hade han svårt vid att
underkasta sig fängelsets disciplinärstadgar, hvarföre han
ofta blef bestraffad med cell. På tre år straffades han
icke mindre än 5 gånger. Både härför och emedan han
älskade friheten och väl insåg, att han med ett sådant
uppförande gjorde det för sig omöjligt att söka nåd och
erhålla densamma, fattade han beslutet att rymma. Den
20 Januari 1863, då han var på arbete i stengården —
ett utom Varbergs fästning anlagdt stenhuggeri, dervid
le
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
