Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
ETT SAMHÄLLETS .OLYCKSBARN.
fängelse. Jag tror visst, att jag skulle kunnat under
vanliga förhållanden hafva bundit hans arm; men en
tillfällighet hade också kunnat komma honom att glömma sitt
löfte och — ett mord hade blifvit begånget. Jag vågade
icke ikläda mig ansvaret för A.; och derföre gjorde jag
förutnämnde yrkande, hvilket hade till följd, att han den
29 Juni 1868 affördes till Karlskronas straffängelse.
Mitt afsked med Andersson var verkligen rörande.
Han hade fattat för mig ett obegränsadt förtroende och
en tillgifvenhet, som gjorde att jag icke kunde annat än
med vänskap omfatta honom oaktadt alla hans stora fel.
Han gret som ett barn, när han räckte mig sin hand till
afsked, och tackade mig med desse orden: « Måtte den
Gud, på hvilken herr. pastorn tror och dyrkar, belöna
honom för sin godhet mot mig, arme!».
Jag bad honom påminna sig hvad jag sagt honom,
fly till ordet, till Kristus och bönen, låta Gud förändra
sitt hjerta och lefnad, samt lofvade: «Gör du detta, så
skall jag, om jag lefver, sjelf framdeles söka nåd för dig.
Gud vare med dig!»
För att uppmuntra honom till både läsning i Guds
ord och ett stilla och skickligt lefverne, skref jag några
gånger till honom; men då han efter någon tid flyttades
till Landskrona och jag icke fick något svar, upphörde
jag slutligen att meddela mig med honom. Genom
fångar, som förflyttats från Landskrona till Varberg
inhämtade jag allt då och då underrättelser om honom. Desse
voro icke de bästa. Man hade der intet undseende med
honom, och då man icke kände hans lynne, behandlades
han icke heller derefter, hvadan han snart ådrog sig
bestraffning. Anledningen härtill lärer varit följande: En
vid fängelset anstäld sergeant Lind inkom en dag i Febr.
1870 i väfsalen, der Andersson arbetade. Vid någon af
hefälets ankomst i ett gemensamhetsfängelse, ropar den
der anstälde ordningsmannen, som är någon bland de
såsom pålitlige ansedde fångar: «Gif akt;» då alla fångarne
skola göra ställningssteg och aftaga mössan. När nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
