Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 2
ETT SAMHÄLLETS OLYCKSBARN.
kommit, och att den andra af Andersson användts under
arbete vid valkinaskinen.
Andersson blef både af underrätt och hofrätt dömd
till döden, men uppgick till Kongl. Maj:t med
underdånig nådeansökan, hvari han yttrar, att han numera kände
en djup ånger öfver sitt brott, att han i flere år lidit af
ett sjukligt och retligt lynne och, vid tanken på att han
för alltid förlorat sin frihet, varit satt i förtviflan,
äfvensom att han hyst den fixa idén, att han behandlades med
ovanlig hårdhet. Högsta domstolen lemnade ett
afstyr-kande utlåtande om nåd, och det af pluraliteten af dess
ledamöter hufvudsakligen på följande skäl:
Man anförde att strafflagen stadgar ovilkorligt
dödsstraff för dråp, som, utan förening med mildrande
omständigheter, föröfvats af lifstidsfånge. -Men uti i
fråga-varande fall förekommer det, att en person, som tillförne
blifvit för mord dömd till straffarbete på lifstid, och
sedermera för upprepade våldsgerningar undergått flere års
fängelse i enrum, ånyo begår mord. Här gifvas ju
endast försvårande omständigheter, hvilka kräfva lagens
-ovilkorliga tillämpning, och sjelfva nåden kan ej, utan
men för samhällsordningen, utsträckas utöfver lagens
yttersta gränser. Äfven från en annan sida ansåg man sig
ej kunna tillstädja, att ett så groft brott blefve
ostraffadt. Man skulle nemligen icke kunna påtaga sig
ansvaret att tvinga andra fångar till dagligt samlif med
sådana personer, icke heller att till offer för deras ondska
ställa de statens tjenare, som nödgas åtaga sig
fångbevakningens tunga värf eller att göra det för den
förrymde lifstidsfången likgiltigt, om han i smyg begår stöld
eller plundrar med rån och mord. Och allt detta skulle
vara att befara, derest ifrågavarande brottsling, hvilken
redan förut undergår det högsta i lag satta frihetsstraff,
benådades från det enda svårare straffet — mistning af
lifvet. I ett af de yttranden, som af högsta domstolen
afgifvits, finnes vidrörd frågan om det straff, som skulle
kunna tillämpas i stället för dödsstraff, derest benådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
