Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267 ETT SAMHÄLLETS OLYCKSBARN.
påstå, att behandlingen i fängelset vore enda eller den
förnämsta, orsaken till hans svåra uppförande der. Att
han eller någon annan fånge blef, under den tid jag
tjenstgjorde såsom fångpredikant på Varbergs
straffän-gelse, hårdt eller omenskjigt behandlad, deremot får jag
i sanningens namn på det bestämdaste protestera och på
det kraftigaste bestrida. Och hvad Andersson serskildt
beträffar, så sökte man, så vidt möjligt var, att icke reta
hans svåra lynne, ja man beviljade honom den serskilda
undantagsförmånen, att under det han satt i cell, få
genom mig köpa bröd utöfver hvad som bestods fånge i
cell, emedan man ansåg, att han behöfde mer än andra,
för att icke svälta.
Hvad beträffar hans sysselsättning i cellen, så utom
det att honom tillhandahölls, i likhet med de andra
cell-fångarne, arbete, så hade han riklig tillgång på nyttiga,
nöjsamma qch lärorika böcker så af verldsligt som
andligt innehåll. Fängelset har nämligen ett större bibliotek,
som årligen genom fångvårdsstyrelsens försorg förökas
med goda böcker. Vaktbetjeningen, som har sig ålagt
att med vänlighet bemöta fången i allmänhet, vågade icke
visa Andersson ett annat bemötande.
Anderssons begär efter friheten var serdeles starkt,
och han hade den åsigt att, för att rinna den, allt var
honom tillåtet; ja, äfven om han för dess vinnande skulle
behöfva gå öfver de bevakandes lik.
Med de benådningsprinciper, som äro gällande,
ansåg han det omöjligt för sig att vinna friheten på laglig
väg; och då så icke kunde ske, och han ansåg sig hafva
nog lidit för sitt i ungdomen föröfvade brott, tyckte han
sig hafva rättighet . att skaffa sig den på hvad sätt det
än kunde ske. DeUnà omständighet — tror jag — var
hufvudsakliga orsaken till hans upprepade
rymningsförsök. Hade man kunnat försäkra honom om frihetens
erhållande efter 10 års välförhållande, så är jag öfvertygad
att han skulle hafva uppfört sig stilla, undergifvet och
pålitligt. Med detta hopp kunde man icke gäcka honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
