Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269 ETT SAMHÄLLETS OLYCKSBARN.
Mot antagandet att Andersson kanske då fattat
beslutet att mörda, yttrar hr Ahlgren «den fasta
öfvertygelsen att så icke var fallet», hvilken han bland annat
stödjer derpå, att Andersson, om han alltjemt närt ett
sådant uppsåt, ej skulle så länge dröjt med att utföra
detsamma, då tillfälle dertill visst icke fattats honom.
Af båda dessa yttranden drog tidningspressen de
slutsatser, att Andersson ingalunda hörde till de lömska,
kalla och låga naturer, som äro de mest farliga för
samhället och fängelset, hvaraf man åter ansåg sig kunna
draga den slutsats, att Andersson icke tycktes vara den
förbrytare, å hvilken det måste anses nödigt att statuera
exempel.
Men icke blott tidningspressen förfäktade dessa
åsigter; äfven enskilta i Stockholm sökte verka på
vederbörande för domens upphäfvande. Då man likväl icke
fann någon derstädes, som ville taga initiativet för att
med handling ådagalägga sitt deltagande för Andersson,
vände man sig till mig. Med posten den 24 Januari
emottog jag följande bref:
»Stockholm den 23 Febr. 1872.
Högädle Herr Regementspastor!
Med känslor af lifligt intresse och varmt deltagande
har jag läst det bref från Eder, rörande dödsfången Carl
Otto Andersson, hvilket finnes infördt i Dagl. Allehanda
för den 22 dennes. — Äfven jag har ömmat för den
olycklige brottslingen, hvarom en uppsats i Dagligt
Allehanda för den 15 dennes bär vittne, hyllande den
åsigten att »äfven hos den djupast fallne finnes en gnista af
det gudomliga, om man blott förmår uppleta den och
väcka den till lif.» Denna åsigt har vunnit bekräftelse
af Edra yttranden, och jag kan ej frigöra mina tankar
från den olycklige dödsfången och det öde, som väntar
honom, från föreställningen om hvad han måhända
kunnat blifva genom en lämplig uppfostran, genom ett kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
