Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 2
ETT SAMHÄLLETS OLYCKSBARN.
och vän, Ni kan göra ett bemödande för att afvärja det
hemska öde, som beredes denne man, hvilken enligt Edra
egna ord är Eder så tillgifven, att han skulle hafva vågat
sitt hf för Eder, om så behöfts.» Detta jemte den tanken
att jag måhända skulle blifva ett medel i Guds hand, att
rädda en menniskosjäl, bestämde mig att söka nåd för
Andersson.
Jag satte mig genast neder och skref nådeansökan.
Jag var så lifligt intresserad af ämnet, att densamma
inom 5 minuter var uppsatt. Men jag ansåg mig
skyldig att söka råd, innan jag afsände den och gick till
den ändan till den erfarne själasörjaren och ädle
men-niskovännen domprost Wieselgren. Han intresserade sig
lifligt för Andersson, gillade -att jag sökte nåd för honom,
trodde, att regeringen, som var böjd för att benåda från
dödsstraffet, skulle icke ogerna se, att en ny nådeansökan
inkomme; och menade W., att jag var den ende, som
med hopp om framgång kunde lägga mig ut för A. Men
äfven W. ville icke vara ensam om detta råd; han
hänvisade mig att äfven rådföra mig med en aktad,
menniskoälskande jurist borgmästare Björk. Denne
söktes, men var icke uti staden och återkom icke på några
dagar. Då ingen tid var att försumma, emedan den 6
Mars var bestämd till afrättningsdag, telegraferade jag
till generaldirektör Almqvist i Stockholm, för att inhemta
hans råd.
Det afsända telegrammet var af följande lydelse:
»Från Stockholm uppmanad att söka nåd för Andersson
— hvilket jag innerligen gerna gör — vågar jag det
likväl icke, om icke Ni det tillstyrker, hvadan jag önskar
Edert upplysta råd.»
Kl. 10 e. m. erhöll jag följande svar: «Afstyrker
högeligen ansökning om nåd för Andersson. Nåd vore
olycka både för Andersson och samhället. A—t.» Med
verklig sorg läste jag dessa ord; ty jag hade önskat att
kunna utverka Anderssons benådning. Nu vågade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
