Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT 8AMHÄLLETS 0LYCK8BARU.
278
det icke. Hade jag genast fått svar från Stockholm, hade
jag måhända, äfven om detta varit afstyrkande, sändt
upp nådeansökan; men som svaret först 9 timmar efter
mitt telegrams afsändning ankom, resonnerade jag så:
G. D. A. har säkerligen rådgjort med någon af hrr
statsråden, och hans svar är således detsamma som: det
lönar ej mödan söka nåd, ty nåd beviljas icke. Jag
tillbragte emellertid en sömnlös natt; och när jag stundom
slumrade in för några ögonblick, tyckte jag än Andersson
stå framför mig med sänkt hufvud och bedja mig rädda
sig; än tyckte jag en röst säga: det vore en olycka för
Andersson, om han finge nåd; det är bättre att han nu
dör, än få för lifstiden sitta uti cell. Jag bad Gud
upplysa mig om, hvad jag borde göra. Först mot morgonen
insomnade jag, och vid uppvaknandet hade, icke mitt
deltagande för den olycklige, ty det var lika stort, utan
tanken att söka nåd utplånats.
Jag skref till den menniskovän, som uppmanat mig
söka nåd, att jag icke kunde göra det. Och den 6 Mars
föll Carl Otto Anderssons hufvud för bilan.
Så slutade detta -samhällets olycksbarn» sitt lif!
Hvilken sorglig bild af förderf företer han icke? Hvad
förde honom till detta stora själafbrderf? Var han väl
så utrustad med dessa onda drifter och begär, när han
utgiek ur moderlifvet, att han icke kunde blifva en annan
än den han blef? Vi svare: det var väl med detta barn
som med alla barn, när de födas, att det låg i naturgranden
hos detta detsamma, som det bor i hvarje af kvinna födt
barn: böjelser, drifter och begär; hos detta barn måhända
starkare utbildade, derjemte den allmänna syndigheten;
men der låg äfven något u»er. Der låg äfven något af
Guds natur, ty vi menniskor äro i all vår stora bristfäU
lighet, ändock af gudomligt slägte. Att den medfödda
syndigheten tog öfverhanden, oaktadt det gudomliga i
hans natur, dertill måste orsaken sökas utom menniskan,
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
