Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 2
ETT SAMHÄLLETS OLYCKSBARN.
utom honom, helst det gudomliga fick i och genom dopet
förökad lifskraft, ja enligt Bibeln och våra
bekännelseskrifter blef i dopet synden förlåten och den döpte
upptagen till Guds barn. Ja, utifrån kommer alltid, att jag
så må säga, den tändande gnistan, som sätter begären
och lustarne i brand och riktar dem åt synden.
Du uppfostrare! Din okunnighet i sättet att leda
detta barns steg, din försummelse att icke i tid och när
du såg de första utbrotten af dess syndiga böjelser och
begär, du icke sökte kväfva dem, innan de hunno
antaga storheten af vådeld, att du icke sökte rigta dem åt
det sanna, rätta och goda; detta jemte din egen brist på
sann religiositet, hvilket också blef en brist hos honom
— se, detta var hufvudorsaken till det blifvande eländet,
till de synder och brott, hvaruti ditt barn föll och till
den död, han derför fick ljuta!
Oss alla kunde det hafva gått lika illa, som det gick
detta samhällets olycksbarn, om omständigheterna omkring
oss varit desamma, som omkring honom. Men detta
voro de icke, och derföre blefvo vi ståndande eller hafva
åtminstone icke fallit så djupt som han. Lika litet som
han rådde för att han föddes ibland sådana omgifningar,
råda vi för, att Gud lät oss födas i andra bättre.
Om nu fader och moder företedde denna stora
okunnighet på den sedliga fostringens fält och deras barn
blef ett samhällets olycksbarn med och tillfölje af den
uppfostran det erhöll, sä delade det dock med dem
skulden dertill, såsom Andersson sjelf erkände, enär han icke
lyssnade hvarken till förnuftet eller samvetet eller Guds
röst i ordet.
Att desse föräldrar, såväl som många andra, felat,
felat mycket vid sina barns uppfostran är mer än
sorgligt, då barnuppfostran har en så stor vigt och betydelse
för barnens framtida väl. Men då denna konst är svår,
böra vi kanske i många fall döma uppfostran efter
Frälsarens dom öfver sina mördare: »Fader, förlåt dem det,
ty de veta icke hvad de göra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
