Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ilden som aldrig dør
61
Vi ser det endda meget klarere med en
digtertype som H. G. Wells i hans sidste bok
„Ilden som aldrig dør".
Formen er gammel, tekniken er gammel,
Wells synes ikke paa noget omraade å ha
tilgodegjort sig de resultater som ad
eksperimentel vei er nådd for den nye roman.
Fremstillingen er ujevn, skjæmmet av den
døende realistiske romans utvekster,
intellektuel overbelastning, ophopning av detaljer.
Men idéindholdet er nyt.
Hele tiden merker vi digterens og seerens
mægtige grep på sit emne, hele tiden føler
vi idéernes storm bruse om os, hele tiden
under læsningen har vi følelsen av vår,
nyskapende tider for åndslivet, for
Menneskeheten.
Vi har følelsen av å stå likeoverfor en ånd
som har stillet sig i et bestemt forhold til
tilværelsen, fælles for alle nyskapende ånder
i alle nyskapende tider, en ånd som ledes av
dette ene:
Viljen til å være Guds redskap på jorden,
ønsket om den ene ting — å tjene
Menneskehetens sak.
Ogsaa dette: Viljen, modet til å gi sig i
kast med tilværelsens grundproblemer, til å.
foreta den nyorientering som
verdenssituationen kræver med stigende styrke:
Guds verdensplan, hvilken er den?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
