Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kamrater icke-sångare som uppoffrande hade följt oss
hit for att gifva entréen till konserten mera
högtidlighet. Jag tror nog, att en del af dem gema skulle
hafva velat följa med ända till Paris, men då någon
frågade Arpi, om han icke skulle taga några marskalkar
med sig, så svarade han helt kort: ”det finnes fullt med
marskalkar i Frankrike förut.” Dermed var den saken
afgjord. Nå väl, antingen marskalkarne gjorde det
eller icke: konserten gick förträffligt, såsom de stora
tidningarna dagen derpå intygade, och ”Brudefærdenfc i
Hardanger” kom kyrkans mäktiga hvalf att darra af
handklappningar och bifall. Sedan isen engång var
bruten, kunde åhörarne icke mera hålla sina händer
stilla, utan applåderade lika flitigt som på någon opera
och mycket väldigare, efber som de voro så många.
Detta var Pariserresans första triumf.
Det öfriga af aftonen förflöt såsom det i Stockholm
plägar ske, och ingen lärer vara i stånd att tala om
alla de unga herrarnes äfventyr; men följande morgon
samlades de friska och nyvakna vid södra
jernbansstatio-nen, der de satte sig uti tre nya, brunmålade och
glänsande vagnar, för att liksom andra sångfåglar mot
hösten draga till sydliga länder. Ingen ledsen såg jag
ibland dem, ty landsflykten skulle blifva kort och
lysande, det hadc man föresatt sig, och med det glada
och uppsluppna skämt, som strömmade ut i rymden ur
tredje klassens fönster, skulle jag 110g kunna fylla ett
par spalter, men jag fruktar, att vederbörande
författare icke ämnade sina snillens alster just att läggas
fram för min fina och något nogräknade publik.
Nog af, mina damer! De unga flickor, som
hvif-tade med hvita händer och bländande näsdukar från
stationshus och villor, må nu hafva hört våra
qvick-heter eller icke, men de stodo i gräset som Svea
rikes sötaste blommor och nickade sitt ömma farväl åt
de vackra fåglarne i tredje klassens burar, och tre par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
