Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Instufvade i våra kupéer och tryckte genom fönstret till
afsked våra nyförvärfvade vänners händer. Men
författning och reglemente hvisslade ut oss igen, och vi
flögo tillbaka genom de gröna lunderna och de magra
Svältoma till vårt middagsmål i Falköping.
Hotell-värden stod i sin förstugudörr, då vi ljungade fram,
och hans tjenande tärnor sågo så innerligt muntra ut:
de tyckte visst, att vi voro roliga. Nåja, det var nu
icke heller något nedslående att se tolfpundiga
ynglingar küa i fyrsprång som halfvuxna kycklingar till
denna jordiska salighetens flaskor och karotter. Sakta
och varligt gingo de efter måltiden tillbaka från
matsalen till sina burar, och synbarligen vägde de
betydligt mera, då de lemnade bordet, än när de gingo dit.
Som filosofer vandrade de perronen utefter, petande
tänderna med djupt förakt för hvarje jordisk njutning.
Nog af, vi reste digererande till Jönköping, men
när bantåget efter halfannan timme flög ned från
höjderna midt i ”Guldkrokens” famn, och Vettem bredde
ut sin spegel långt, långt bort till horisonten, och
Jönköping, lik en badande skönhet, plirade i
solskenet, då glömdes magens bekymmer, och hufvud
packades vid hufvud i vagnsfönstren, andandes en luft så
herrlig med doft af ängar och nyslaget hö och
skådande en tafla så grön, så storartad och ändå så
smekande ljuflig som en älskarinnas uppenbarelse.
Hade vi haft ett spann af trogna hästar för
vagnen, visst hade vi låtit den stanna och afbeta det
saftiga gräset, och visst hade vi sjelfva satt oss att
dricka förtjusning ur en bägare, hvars bräddar
Vester-götland, Småland och Östergötland bilda genom att
sätta sina skönaste smycken i en krans omkring Göta
rikes klaraste och herrligaste sjö. Men ångvagnen
rasslade, lysten efter hvila, ned till sin stallplats, och
innan vi visste ordet af, skränade ångpipan och vrok
408S midt ur skapelsens paradis ned till våra kappsäckar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
