- Project Runeberg -  Upsalasångarnes Pariserfärd /
77

(1868) [MARC] Author: Måns Henrik Hultin - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Boulognerskogen är ett vackert stycke skönhet, och
sjön med sin ö är beundransvärd. Fåglarnes sång är
herrlig i skogen, men belgier, pompierer och
nationalgarde kan man icke sätta upp i lärkträden att blåsa
basun, utan de måste marschera gångarne fram på
sina ben. Det gjorde de också, och oljud gjorde de
dertül, ty jag hörde väl trettio musikcorpser på en
gång blåsa olika marscher, och jag såg trettio fanor
fladdra i luften.

Det kunde icke falla oss in att vandra omkring
och sjunga som de andra, utan vi slogo oss ned på
bänkar och i gräset och försökte låta bli att höra på
den förskräckliga olåten. Många andra svenskar än vi
hade samlat sig derute, och vi hade ganska roligt.

På en stor grön och vacker sluttning vid Pre
Ca-telan var en tribun upprest, tilltagen i nog stor skala
att rymma femtio personer. Der skulle prisen utdelas,
men det glunkades redan, att något pris icke komme
att bliiva synligt den dagen heller. Vi skulle roa oss
imellertid, och nära tre timmar voro anslagna åt nöjet
att traska omkring och göra buller. Gubben Taylor
och hr Hammerik sågo vi icke till; förmodligen sutto
de i någon idyllisk vrå och fröjdade sig åt det
musikaliska oväsen de hade lyckats att sätta i gång, men
vi började blifva trötta vid förströelsen, och åtskilliga
bland oss började redan sätta sig i vagnar och försvinna
för att i Versailles eller S:t Cloud försöka att få se
någonting eller åtminstone slippa höra. Då kom
ändt-ligen bud, att vi skulle infinna oss vid tribunen. Alla
standarbärare hade redan tagit plats deruppe, och det
lyste af siden och medaljer. Först framkallades vi och
fingo sjunga ett par sånger, derefter kommo ”Belgiens
barn” och så den musikcorps, som hade vunnit första
priset. Taylor var på sin post och talte om kulturen
och folkens samfärdsel och tackade slutligen oss, som
från höga Norden hade kommit dit för att glädja Sö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hmupsala/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free