- Project Runeberg -  Upsalasångarnes Pariserfärd /
85

(1868) [MARC] Author: Måns Henrik Hultin - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en lQbeckerbål i kiosken och sjöngo som segervinnare.
På framställd önskan flyttade vi oss slutligen till en
läktare i teatersalonen och läto der ytterligare några
sånger höras. Hansefolket visade på vanligt sätt sin
förtjusning.

Andra dagen sågo vi oss omkring på förmiddagen.
Konsul Leche kom framimot middagen med vagnar till
vårt logis, tog med sig en del af oss och förde oss
till ett litet täckt ställe, Laxfehr, der han åter gaf oss
ett prof på gammal svensk gästfrihet. Derifrån åkte
vi direkte ned till Halland, der kapten Kollberg med
strålande ansigte mottog sitt gamla fraktgods "utan
skada."

Vi gingo Trawen utfore och vi fingo vänliga
hvift-ningar öfver allt från stränderna. "Farväl, farväl på den
gungande färd !” tonade det ombord ända till Trawemünde.

Vi dröjde sent att gå till kojs den natten, ty vi
stodo på ett svenskt däck, och för första gången på
länge hörde vi icke annat än fosterländska ljud
omkring oss. Sång och glam har aldrig hörts sådant i
dessa farvatten.

Nästa morgon vaknade vi i Sundet. En rysk
fregatt låg der ute med några af danska kungafamiljen
ombord. Han visade oss den öfverraskande artigheten
att en gång sänka sin flagga för det lilla Halland.
Vår flagga sjönk tre gånger, och ryssen sänkte sin
ännu en gång. "Det är något, som aldrig har händt
en kofferdiman förr", sade vår glade kapten, "men det
har jag att tacka er för."

1 Köpenhamn voro somliga i land och somliga sofvo.

Men så skulle vi komma till Malmö. Det var en
hänförande känsla, att veta oss nalkas vårt eget land
och mottagas af goda, goda vänner på stranden. En
studentmössa hissades i förtjusningen på förtopp, då vi
sågo den glada, brokiga, blomsterbringande raden vänta
oss på kajen. Årpi var så glad och höll tal utan att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hmupsala/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free