Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon bad honom, och chören sjöng: ”Hör oss, Svea,
moder för oss alla!”
Då kommo våra värdar, sökande och finnande, och
ryckte oss ifrån vår studentkåre kapten och förde oss
till sina hem, der allt var glädje och blommor.
Fortsättningen af vår resa är känd. I Lund dansade vi
och sjöngo första dagen och sågo oss om den andra.
Ingen hade så utvald vägvisare som jag uti min ärade
värd prof. Ljunggren, som i synnerhet lät mig se den
gamla domkyrkans alla skönheter i den finaste och
vackraste dager. Fallen för ”personligheter”, som jag
är, kan jag icke underlåta att här framföra min
varmaste tack till honom och hans älskvärda vårdnad.
Men ”framåt, så är vårt ödes bud”, och vi åkte
åter mot Norden, på en väg, kransad af blommor, goda
hjertan och leende ansigten, och det skulle åtgå en
lifstid att tacka för allt det älskliga vi sågo och
mot-togo. Sent på qvällen voro vi i Jönköping.
Våra värdar voro oss älven der till mötes och förde
oss åter till de gamla välkända hemmen, der vi voro
glada att få tillbringa några lugna stunder, innan vi
gingo till sängs. Följande morgon fortsattes festtåget
— ty ett festtåg var det, der vi sutto i första
klassens vagnar, firade med flaggor äf en vänlig
myndighet och med blommor af älskvärda damer. I Falköping
bildade skyldrande skarpskyttar haie vid ingången till
vår matsal och lät sin musik spela. Sköfde hedrade
oss med kanonskott, och vid Halsberg möttes vi af
deputerade från Örebro med helsningstal och undfägnad.
Derifrån funnos vid nästan hvaije station rosor,
kransar, damer och paraderande skarpskyttar, så att vår
lilla magra baryton slutligen svepte in hufvudet i sin
filt, lade sig på bänken i kupéen och sade: ”Jag är mätt
på triumfer!” Han hade då nyss ätit middag, den besten.
När vi kommo till Södertelje, blef Arpi öfverfallen
af ett band unga flickor, som satte en lagerkrans på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
