- Project Runeberg -  Upsalasångarnes Pariserfärd /
102

(1868) [MARC] Author: Måns Henrik Hultin - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om striden, huru den var beskaffad, och segern, huru
den vanns, och om jag väger allt med de nogaste
vigter och prutar med förtjusningen, på det att
sakerna ej må blifva större än de rätteligen är o, men
derföre också deras verkliga värde så mycket säkrare,
så får jag ändock så mycket i behåll, att det är
tillräckligt att rättfärdiga det ordet jag sade, att en
fosterländsk åra är skördad, en seger för det svenska
namnet vunnen. Den segern vanns på den vädjobanan,
som är den egentliga för Sverige i vår tid, den banan,
der täflingen gäller bildningens segrar och
själsodlingens framsteg. Så eger denna dagens glada
högtidsstund sin fosterländska karakter. Den kommer lik en
svalkande flägt i dagens hetta, den talar om mod och
hopp i en tid, som ej saknar hotande moln på sin
himmel. Omkring oss ljuder dagligen ett tal om
hunger och nöd inom stora rymder utaf Sveriges land, och
inånga röster ropa ifrån alla sidor högt och klaga
bittert, att tiden är ännu svårare än vanligt, och att den
svenska fattigdomen vill blifva en skarpare verklighet
än den har brukat vara; och ser jag ut öfver Europa,
så möter jag en utsigt, som är långt ifrån att skänka
fridens och frihetens säkraste tillförsigt. Hoppet hafva
vi ej förlorat, att fridens ande skall bevisa sin makt
och förnuftets rätt sin styrka, men förmätenhet kallar
jag den tro, som gjorde sig säker, att ej de mörka
molnen kunna låta blixten ljunga äfven öfver Svea land.
Med glad rörelse må vi derföre samla de goda tecken,
som tala om friskhet i det svenska hjertat. Ett sådant
tecken hafva vi fått. Det gälle hvad det gälla kan,
ej mera, men ej heller mindre, det gäller alltid något.
Må det följas af många andra tecken på alla vägar,
der Sveriges barn trampa sin stig, der de bryta sitt
bröd i sin svett, der de sträfva i tankens ansträngande
mödor för religionens och bildningens sak,
samhällsordningens tjenst och lagarnes vård, eller öfva sin arm,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hmupsala/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free