Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förefaller därför öfverraskände, att socialisterna så föga
gjort sig till godo denna skildring, pekat på den och
framhäft den såsom ett förverkligande af ett samhällsideal,
som har så mycken likhet med det, de själfva uppställa.
Hos de mera kända socialistiska författarne har jag
endast hos Lassalle i hans arbete »Hr Bastiat-Schulze von
Delitzsch oder Capital und Arbeit» (Berlin 1877, sid. 7)
funnit en kort antydan om Inka-rikets »ekonomiska
samhällsordning». Antingen måtte denna vara obekant för de
socialistiska banerförarne, eller ock hafva dessa icke funnit
den användbar för sitt syfte.
Och i senare fallet hafva de haft alldeles rätt. • Detta
urgamla skick hos ett halfciviliseradt folk kan icke hafva
någon tillämpning i vår tid.
Prescott själf framhåller eftertryckligt, att det
peruanska folkets skattebördor måtte ha varit tunga, då folket
måste föda icke blott sig själft utan äfven de andra
stånden i staten: konungahuset, adeln, det talrika
prästeståndet och alla offentliga ämbetsmän. Detta innebar
dock icke någon väsentlig olikhet med de förhållanden,
som i forna tider ägde rum i de flesta af gamla världens
land, där de olika privilegierade stånden gjorde anspråk
på frihet från allt deltagande i de offentliga bördorna.
Men det värsta för peruanen var, att han icke kunde
förbättra sin ställning, i det att han snarare måste arbeta
för andra än för sig själf. Huru flitig han än var, kunde
han dock icke på minsta sätt öka sin besittning eller
stiga en hårsmån uppåt på samhällets trappstege. Det
mäktiga och allmänna motivet för all ärlig sträfvan, det
att kunna förbättra sina villkor, fanns för honom icke till.
Såsom han föddes, måste han dö; han kunde icke ens
kalla tiden sin, eftersom han i saknad af penningar eller
egendom utgjorde sina skatter i arbete. Prescott jämför
peruanen, som under hela sitt lif arbetade för andra,
med straffången i en trampkvarn; han måste ständigt
slita och släpa på samma sätt och med det medvetandet,
att, hur förmånlig vinsten än var för staten, så var den
ingenting för honom själf.
Den absoluta regeringsformen, där härskarens vilja
var allt, undersåtarnes intet, där folket var till för
regeringens skull, icke regeringen för folkets, lade sig tryc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
