Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med io, ioo, 1,000 arbetare; han utpressar ur dessa
ständigt ökad vinst, antingen genom att ytterligare
förlänga arbetsdagen eller genom att fullkomna maskinerna.
Jag gick nyss ut från en dagspenning af 2 kr. lika
värdet af sex timmars arbete; vid aderton timmars arbete
skulle fabrikantens inkomst blifva tre gånger så stor som
den betalade arbetslönen. Om arbetaren genom
maskinernas fullkomnande sattes i stånd att på fyra eller två
timmar om dagen frambringa varor, hvilkas värde svarade
mot hans lön, skulle detta för fabrikanten ännu ytterligare
mångfaldiga det obetalda öfvervärdet. Förenar man båda
dessa förfaringssätt, så att man, på samma gång man
förbättrar maskinerna, också utsträcker arbetstiden, då växer
arbetarens utplundring i en upprörande grad. Som en
vampyr eller blodsugare, säger Marx, lefver kapitalet af
att suga i sig det lefvande mänskliga arbetet.
Konkurrensen mellan kapitalisterna inbördes uppdrifver
lika ohejdadt som en naturkraft detta onda högre och
högre. Den, som låter sina arbetare dagligen arbeta blott
tio timmar, kan icke stå sig vid sidan af konkurrenter,
som pålägga dem fjorton timmars arbete; den, som höjde
lönen till 4 kr. dagligen, kunde icke lämna en så billig
vara som hans granne, hvilken blott betalar 2 kr. Marx
tillägger dock uttryckligen, att denna växande utplundring
af arbetarne icke kan läggas den enskilde fabrikanten till
last. Så snart förutsättningarna för hela detta förhållande
en gång äro gifna, utveckla sig följderna med
oemotståndlig makt. Annorlunda, menar han, kan det icke
heller vara, så länge den mänskliga arbetskraften
ned-sättes till en vara; härför är det icke kapitalisternas
personligheter utan den roll kapitalet spelar, som i det stora
hela bär skulden.
Det har gifvits tider, då enhvar själf producerade,
hvad han behöfde, då enhvar själf ägde de erforderliga
arbetsmedlen och arbetsredskapen och då det icke var
tal om bytesvärde. Men då jordägarne alltsedan det
sextonde århundradet — förnämligast i England — började
att förena jordegendomarna och förvandla dem till
ängs-och skogsmark, förlorade småfolket sina arbetsmedel och
strömmade i stora skaror till städerna för att erbjuda sin
arbetskraft åt kapitalisterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
