- Project Runeberg -  Arbetarfrågan och socialismen /
37

(1891) [MARC] Author: Nils Kristian Egede Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— allt i syfte att vänja arbetarne vid sparsamhet och
själfhjälp.

Lassalle uppträdde nu som en afgjord motståndare
mot dessa Schultze-Delitzsch’s sträfvanden och förkunnade
i motsats därtill den nyare tyska socialismens program.
Detta var år 1862. Under de följande två åren
utvecklade han en rastlös och ihärdig verksamhet och samlade
dels med en mängd broschyrer, dels med sina eldiga och
anslående tal vid de många stora arbetarmötena de tyska
socialisterna till ett stort och mäktigt politiskt parti.

Schultze-Delitzsch ville, att arbetarne skulle genom
själfhjälp förbättra sin ställning. Detta är omöjligt, säger
Lassalle, ty »järnlagen» förbjuder det. Hvad är nu detta
för en lag? Jo, det är den lag, i kraft af hvilken
arbe-tames dagspenning i medeltal under nuvarande
samhällsordning tryckes ned till det minsta möjliga, som en
arbetare kan lefva af; öfver eller under detta minimum kan
lönen i längden icke hålla sig.

Stiger den någon gång på grund af gynnsamma
konjunkturer öfver denna linie, så skall äfven antalet af
sådana, som söka arbetsförtjänst, stiga och därmed lönen
på grund af arbetskrafternas konkurrens falla. Under
linien kan den icke heller länge stanna, ty i sådant fall
skulle nöden och bristen framkalla större dödlighet,
utvandring, äktenskapens aftagande och därmed minskning
i antalet af arbetssökande. När således efterfrågan efter
arbetskraft åter blefve större än tillgången, skulle lönerna
åter stiga och det normala* förhållandet inträda.

Det är i kraft af denna lag, hvilken Lassalle på grund
af dess orubblighet och hårdhet mot arbetaren kallar
»järnlagen», som han menar, att våra dagars arbetare äro dömda
till ständig fattigdom, och att det under nuvarande
samhällstillstånd icke finnes något hopp för dem om bättre
ekonomiska villkor.

Jag skall sedermera försöka uppvisa det ohållbara i
Lassalles teori om jämlagen och öfvergår nu till att
omnämna den af hans idéer, som i högre grad än någon af
de andra tyckes hafva framtiden för sig och som en gång
till och med tycktes hafva vunnit Bismarcks bifall.

I Leipzig hade bildats en centralkommitté till skydd
för arbetames intressen. Denna kommitté saknade en ledare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:42:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hnarbetarf/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free