- Project Runeberg -  Arbetarfrågan och socialismen /
69

(1891) [MARC] Author: Nils Kristian Egede Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sakkunniga män till det antal, som kan finnas
lämpligt, skola särskildt förordnas att gå yrkesidkarne till
handa med råd och upplysningar i fråga om arbetarnes
skyddande mot yrkesfara. De kallas yrkesinspektörer och
förordnas af konungen. En yrkesinspektör får ej för
egen eller annans räkning drifva fabrik eller idka annat
industriellt yrke, ej heller i dem hafva del eller
anställning. Han äge under den tid arbetet pågår tillträde till
fabrik, verkstad eller annan arbetslokal äfvensom rätt att
där företaga undersökningar, till hvilka hans
tjänsteåligganden kunna gifva anledning. På anmälan af
yrkesinspektör eller där så eljest pröfvas nödigt äge konungens
befallningshafvande att ålägga vederbörande yrkesidkare
att, därest han vill arbetet fortsätta, inom utsatt tid hafva
vidtagit de skyddsanordningar, som lagen föreskrifver,
vid äfventyr, förutom straffpåföljd, att den föreskrifna
anordningen på hans bekostnad verkställes genom
polismyndighetens försorg. Underlåter yrkesidkare att ställa
sig till efterrättelse hvad honom ålägges, straffas han med
böter från och med 10 till och med fem hundra kronor.

Ett förslag till förordning angående försäkring för
olycksfall i arbetet har regeringen två gånger framlagt för
riksdagen, men denna har icke ansett sig böra godkänna
detsamma. Detta förslag gick ut på att enhvar i vissa
såsom försäkringspliktiga bestämda rörelser anställd
arbetare skulle vara försäkrad för olycksfall, som kunde
träffa honom till följd af hans anställning. Försäkringen,
för hvilken afgifterna skulle erläggas af arbetsgifvaren,
skulle handhafvas af en för hela riket gemensam anstalt,
riksförsäkringsanstalten.

Riksdagen var emellertid icke öfvertygad om
fördelarna af den ifrågasatta försäkringsplikten. Väl
erkändes tämligen allmänt, att i mån af näringslifvets
utveckling kunde utom öfriga villkor för
näringsverksamhetens utöfning påkallas särskilda bestämmelser rörande
skyldighet till skadestånd vid de i näringsdriften inträffande
olycksfall. Men man ville icke gå så långt som den
kungl. propositionen vid lagstiftningen i detta ämne, att
man godkände den obligatoriska försäkringen. Man
föredrog de grunder, som redan nu finnas upptagna i lagen
af den 12 mars 1886, enligt hvilken samtliga järnvägs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:42:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hnarbetarf/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free