Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi kunna med lika stor rätt samla oss och skrifva lagar
för dem.’»
Ett dylikt resonemang leder följdriktigt till att alla
icke allenast böra hafva rätt till att vara med om att
välja lagstiftarne utan också bestämma, hvad som skall
vara lag, och att jag icke har någon skyldighet att lyda
de lagar, hvilka jag icke själf varit med om att stifta
eller gifvit mitt samtycke till. Hela den lagstiftning, som
kommit till stånd före min tid, angår mig således icke.
Hvar och en inser, till hvilka absurditeter detta leder.
Men till grund för hela tankegången ligger den redan
från Rousseau välbekanta uppfattningen, att allt, som
kallas lag, blott är uttrycket för olika tiders och
människors växlande meningar eller för hvad som vid hvarje
tidpunkt är flertalets vilja, och att det icke finnes någon
lag, som är uttryck för en moralisk världsordning, som
har giltighet i sig själf, oberoende af om någon erkänner
den eller icke, och som kräfver ovillkorlig lydnad af alla
och alltid.
I anledning af att det år 1851 i Kristiania samlade
centralmötet af landets arbetarföreningar hade umgåtts
med upproriska planer, hölls en mängd förhör, under
hvilka det kom i dagen, att det en dag beslutits, ehuru
beslutet sedermera frånträdts, att, om stortinget icke
till-mötesginge arbetarnes fordringar, skulle de använda våld
och göra revolution. Arbetarrepresentanten från
Kongs-berg gaf anvisning på därvarande vapen- och krutfabrik,
och representanten från Horten fäste uppmärksamheten
på de därvarande 7,000 gevären, på arsenalerna och
skeppen, som 50 man kunde taga »utan att få näsblod
en gång».
Det stannade dock icke vid stora och hotande ord
blott. Under förhören på Hönefos blef en af ledarne,
hattmakaren Knudsen, som fänglats, af den upphetsade
mängden med våld befriad ur fängelset, och våldsamheter
utöfvades äfven mot de rättsliga myndigheterna.
Oroligheterna både i Ringerike och uppe i norra Trondhjems
amt kunde blott med militärmakt dämpas. Utom själfva
anstiftarne var det många af de olyckliga vilseförda, som
måste i straffanstalterna försona sin delaktighet i
uppträdena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
