Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då den i följd af sin natur blott kan begagna dem till
att hålla arbetsklassen i beroende. Alla försök att
upprätthålla det mindre bondeståndet antingen genom billiga
lån eller genom sönderstyckning i små delar af
utarrenderad statsjord äro förkastliga. Det skall blott bidraga
till att förlänga medelklassens existens, »hvilken segast
och fördomsfullast hänger fast vid den privata
egendoms-rätten och därför har blifvit reaktionens bärare gent emot
den revolutionära arbetarrörelsen».
Mera ohölj dt än här sker kan den revolutionära
socialismen icke predikas. Med anledning af denna
resolutions antagande utbragtes ett lefve för socialismen,
hvilket mottogs med jubel. (Efter referat i Faedrelandet
för d. 22 aug. 1890.)
Nära besläktad med den anda, som genomgår dessa
uttalanden, är den motvilja, ja det hat, som framlyser
mot kyrkan och kristendomen.
På det första stora arbetarmötet i Kristiania
framhölls med mycken styrka af en bland dess ledande män,
att han ville hafva religionen utstruken ur kretsen af
seminariernas och folkskolans läroämnen; den största
andliga bildning hade de, som icke trodde på dogmerna
(d. v. s. det kristna lärobegreppet). I Norge funnes
flera sinnessjuka än i något annat land; detta kommer
däraf, att barnen blifva i skolorna alltför ensidigt
utvecklade (syftar förmodligen på
religionsundervisningen).
En annan af ledarne yttrade: Kyrkan bygger på
tro på och lydnad mot de positiva religiösa buden, men
tron och lydnaden äro större, ju mindre förståndet är
ut-veckladt, under det att okunnighet och osjälfständighet
bäst af allt försäkra mot tvifvel i religiösa ting. Kyrkan
tvingas därför att motsätta sig och direkt motarbeta
statens kulturarbete. Så länge de kyrkliga auktoritetema
härska i och öfver skolan, skall därför intet
kultursträf-vande kunna främjas. Uppfostran i en särskildt
dogmatisk (konfessionell?) riktning skapar alltid fanatism, lust
att fördöma och högmod.
På kulturens vägnar, i rättfärdighetens, i den
medborgerliga likhetens namn måste han därför protestera
mot religionsundervisningen i statens offentliga skolor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
