- Project Runeberg -  Arbetarfrågan och socialismen /
99

(1891) [MARC] Author: Nils Kristian Egede Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gifver han denna lära den inskränkning, att värdemätaren
icke är den tid, som verkligen åtgår till arbetet utan den
normala medelarbetstiden; men äfven med denna
inskränkning är Marx’ sats oriktig.

Den på en väl odlad och fruktbar åker under loppet
af en arbetsdag skurna säden har, både hvad kvalitet och
kvantitet beträffar, mångdubbelt större värde än den, som
är skuren på en mager och dålig åker, och dock har
skörden af bägge kostat samma arbete. Värdet står
således ingalunda alltid i förhållande till arbetet, icke ens
där arbetet går ut på att frambringa nyttighets- och
nöd-vändighetsföremål.

Vidare: månget föremål kan vara nyttigt, ja
nödvändigt, men har dock ibland jämförelsevis ringa värde. Man
finner ju icke så sällan, att sillen, denna ypperliga
män-niskoföda, när den går till rikligt, blir så godt som
osäljbar och användes som gödsel, hvaremot den vid andra
tillfällen kan vara rätt dyr.

Värdet beror således äfven af varans sällsynthet eller
af förhållandet mellan tillgång och efterfrågan; ju mindre
det finns af en vara, som alla vilja hafva, dess dyrare
blir den.

Marx invänder: Vattnet är af den allra största nytta,
ja nödvändighet men har dock intet värde, ty vattnet
skaffar naturen oss utan vårt arbete. Det är således icke
nyttan, säger han, som bestämmer värdet. Och dock kan
det ges tillfällen, då man ville gifva ut mycket penningar
för att få vatten: i öknen, i en belägrad stad, under
eldsvåda. Att man icke alltid kan förse sig med vatten för
ingenting, det få nog särskildt de stora städerna känna.
Konsumenterna måste här dyrt betala tillgång till vatten.

Marx påstår, att värdet af en arbetares arbetskraft är
lika stort som kostnaden för hans underhåll och kan
således mätas efter det timtal, som åtgår för att åstadkomma
detta underhåll. Det sanna är emellertid, att värdet af
ett arbete mätes efter den nytta, arbetet gör.

Redaren kan icke betala till en skeppsgosse
detsamma som till en fullt sjökunnig matros eller till matrosen
detsamma som till skeppsbefälhafvaren, som förstår att
finna vägen öfver de stora hafven till aflägsna land.
Eldaren kan icke med fog fordra samma lön som maskinisten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:42:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hnarbetarf/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free