- Project Runeberg -  Arbetarfrågan och socialismen /
108

(1891) [MARC] Author: Nils Kristian Egede Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ömsinta men opraktiska filantroper ha lätt för att
predika för arbetsgifvarne, huru de skola förhålla sig gent
emot sina arbetare. Men affärslifvet kan nu en gång icke
inrättas efter känslor och stämningar. Det har sina lagar,
som det måste följa, om det icke skall gå under. Den
enskilda fabriken har icke i sin makt att reglera
varuprisen och därigenom arbetslönen, utan detta beror på
världsmarknaden. Likasom ingen mänsklig makt kan
förhindra arbetsprisens stigning under goda tider, så kan den
icke heller hindra dem från att sjunka under dåliga tider.

Under en kortare tid kan en affär måhända tåla vid
att drifvas med förlust; men enhvar kan inse, att detta
är omöjligt i längden. En human arbetsgifvare går så
långt han kan, utan att omöjliggöra eller skada sin affär,
och om han det gör, kan man icke begära mera af
honom såsom affärsman. Hvad han enskildt gör såsom en
yttring af välgörenhet eller barmhärtighet, är en sak för sig.

Många fabriker äro grundade på aktier eller drifvas
med lånta kapital, däribland många icke särdeles
bemedlade personers penningar. Skulle arbetsgifvaren betala
större aflöning, än affären kan bära, skulle förlusten i
sådant fall träffa icke honom själf blott utan äfven andra,
hvilkas egendom är honom anförtrodd, och af hvilka
många icke ha rygg att förlora något.

Moraliskt oförsvarlig blifver arbetsinställelsen, omen
arbetarstyrka begagnar sig af arbetsgifvarens
ögonblickliga förlägenhet för att drifva igenom sitt anspråk på
löneförhöjning. En leverans, som skall på en bestämd tid
fullgöras, eller den omständigheten, att lagret för
ögonblicket är uttömdt, gripas då gärna såsom lämpliga
anledningar. Ett sådant tillvägagående kan icke försvaras
därmed, att man ju i krig använder de medel, som
snabbast och säkrast föra till målet, äfven om medlen äro
hårda. När förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare
genom den ena partens eller bägges förvållande blifvit
ett krigstillstånd, en kamp på lif och död, då är
förhållandet abnormt och i grunden omoraliskt. Det naturliga
och rätta är, att bägge känna sig solidariska och pliktiga
att stödja och hjälpa hvarandra under svåra tider.

Likasom »strejkerna» under sådana omständigheter
äro i sig själfva omoraliska, så verka de demoraliserande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:42:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hnarbetarf/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free