- Project Runeberg -  Arbetarfrågan och socialismen /
111

(1891) [MARC] Author: Nils Kristian Egede Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för att få högre aflöning, mindre ofta förkortad arbetstid.
I Massachusetts var omkring 1 /;i af strejkerna lycklig för
arbetame, mellan 1/2 och 1/3 delvis lycklig, de öfriga
fruktlösa.

Den engelska tidningen »Times» för den 21 november
1889 meddelar ett utdrag ur en officiell berättelse om
strejker i England 1888. Under detta år förekommo 509
strejker; 328 af dessa berörde 109,951 arbetare, hvilkas
förlust beräknas till 365,587 pund. Blott en ringa del
häraf ersattes genom bidrag. Af de principaler, som
träffades af arbetsinställelserna, hafva 123 uppskattat det
kapital, som för dem gjordes improduktivt, till 6 millioner
pund. Af de 509 strejkerna ledde omkring 1/2 till målet;
emellan */4 och 1/ä misslyckades; 332 afgjordes genom
öfverenskommelse, 15 genom skiljedom, i 85 fall gåfvo
arbetame efter, i 23 togo principalerna nya arbetare. Af
509 blefvo blott 108 drifna igenom.

Det visar sig således både i Amerika och England,
att arbetarnes fordringar jämförelsevis mycket sällan kunna
forceras fram. När de röna tillmötesgående, sker det
genom öfverenskommelse, mera sällan genom skiljedom:
men äfven då arbetame uppnå sitt syfte, lida äfven de,
såsom af det anförda framgår, stora ekonomiska förluster.
Såsom medel, hvilka i England i stigande utsträckning
användas för att tillgodose arbetarnes intressen, kunna
nämnas frivilliga »fackföreningap> (Trade-unions) och i
sammanhang därmed en kombination af »förliknings- och
skiljedomskamrar» (Boards of conciliation and arbitration).
Förlikningskamrarna, där arbetare och arbetsgifvare äro
lika representerade, hafva till ändamål att afgöra
tvistig-heter mellan bägge parterna genom vänlig
öfverenskommelse, skiljedomskamrarna (skiljeman i sista instansen)
hafva till ändamål att, när förlikning icke uppnås, fälla
ett för bägge bindande domslut.

Så länge dessa institutioner ännu blott äro frivilliga,
skola de svårligen kunna utöfva någon omfattande och
varaktig inflytelse, särskildt när det gäller lönefrågan. En
annan sak vore det, om dylika institutioner blefve
lagstadgade och med slutlig verkan dömde i alla tvistigheter
mellan arbetare och arbetsgifvare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:42:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hnarbetarf/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free