- Project Runeberg -  Arbetarfrågan och socialismen /
113

(1891) [MARC] Author: Nils Kristian Egede Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man torde härtill svara: Ja, då får man välja en
riktigt habil ledare. Men denne måste betalas bra: han
skall då snart ovillkorligen skilja sig från de egentliga
arbetarne; dessa skola icke kännas vid honom såsom en
af sina egna, han skall räknas till »storfolket», som en af
»storborgarne», blifva föremål för de andras afund — och
associationens demokratiska princip skall vara bruten.

Erfarenheten har också på det tydligaste ådagalagt,
att grundsatsen om arbetareassociationer efter Lassalles
mening med statsunderstöd icke är praktisk.

Omedelbart efter revolutionen 1848 beviljade franska
nationalförsamlingen 3 mill. francs till utdelning bland
arbetarföreningarna. Det inkom en mängd ansökningar,
ja så många, att blott en ringa del af dem kunde
beviljas. Men redan efter sex månaders förlopp måste af
30 föreningar i Paris 3 göra bankrutt, efter 2 å 3 års
förlopp 18; år 1865 funnos 4 kvar, 1875 en enda.

På en arbetarkongress i Paris 1876 uttalade en af
dess medlemmar, en fransman, »att statsunderstöden hade
visat sig olycksbringande för föreningarna. Dessas
undergång hade visat, att detta system var dåligt; de
penningar, man icke själf förvärfvar, rinna lätt och fort bort
mellan fingrarna; man är mindre nogräknad med dem än
med de penningar, man genom arbete, sparsamhet och
försakelse själf har förvärfvat. Staten kan visserligen gifva
föreningarna penningar men icke förstånd att använda
dem rätt och hålla ut i den industriella täflingskampen.»

Hvad som medförde de franska
produktionsförenin-garnas ruin var, utom de inre slitningar, som alltid äro
en följd af att alla skola hafva ett ord med i laget, bristen
på sakkunnig ledning.

En annan sak är det med de gemensamhetsföretag,
t. ex. de mindre omfattande handtverksföreningarna, hvilka
ställa mindre anspråk pä den personliga ledningen, där
produktionen har sin säkra marknad på själfva platsen
och där inköp af råämnen icke kräfver särskild
kännedom om och direkt förbindelse med världsmarknaden.

Jag har sett berättelser från Amerika, enligt hvilka
sådana mindre omfattande föreningar hafva kunnat både
äga bestånd och utveckla sig, i det att den arbetare, som
tillika är delägare, arbetar bättre än lönarbetaren. Det-

Herizberg, Arbetarfrågan och socialismen. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:42:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hnarbetarf/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free