Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taga emot honom i sitt slott, huru stolt han
skulle vara att få visa lionom för sitt hoffolk
och för sina öfriga undersåter, samt öfver att
i deras närvaro förklara honom föj arfvingen
till sitt rike.
Vid dessa ord strålade den mest lifliga
förtjusning i Theseus’ blick; han kunde knappast
stå stilla der han var, så stor var hans glädje.
”Kära moder!” utropade han, ”jag har
aldrig känt mig så stark. Jag är icke längre
något barn! Jag är en man! Tiden är kommen
då jag bör göra en sista ansträngning för att
lyfta stenen.”
”Käre Theseus, vänta! icke ännu!”
”Moder, jag måste; ja, jag säger dig det.
ögonblicket har kommit!”
Theseus grep sig an med ett upprepande
af sina försök. Allt det mod hans hjerta egde
använde han med fast beslutsamhet. Han
omfattade den orörliga stenen med sina senfulla
armar. Man skulle trott att det var en kämpe,
som angrep en lefvande massa. Han var
besluten att antingen segra eller omkomma i denna
förtviflade -strid, qvarlemnande stenen som ett
evigt minnesmärke om sin tapperhet och om
sin död. Æthra stod orörlig och åsåg denna
häftiga kamp; hon kände sitt moderliga hjerta
ömsom svälla af stolthet och fyllas med skräck
och oro. Stenen rubbades! En sista
ansträngning lyfter den ifrån jorden, under det att
blommorna och plantorna, som äro fästade vid den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
