Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ifall pygméfolbet händelsevis frambragte en
individ på sex eller åtta tum, betraktade man
bonom som en menniska af omåttlig storlek.
Det måtte vara i hög grad intressant till att
se deras små städer, hvars gator voro en eller
två fot breda, stenlagda med de aldraminsta
flintstenar och inhägnade bostäder, ungefär så
stora som ekorreburar.
Dessa små lustiga varelser hade nu till
granne och broder en jätte, hvars omätliga
längd förvånade, om möjligt/ännu mera än
deras litenhet. Han måtte rigtigt vara bra lång,
ty han begagnade som käpp en tall, hvilken
var åtta fot i omkrets. En pygmé, hvilken var
så lycklig att vara långsynt, kunde knappast
upptäcka kolossens hufvud, utan tillhjelp af en
kikare, och ibland, då han gick midt emellan
dem i dimmigt väder, var man knappast istånd
till att urskilja den öfre delen af hans kropp;
endast hans två ben voro synliga , för blotta
ögat. Men vid en vacker middagssol, när
dunst-kretsen var klar och genomskinlig, företedde
jätten Antseus en i sanning storartad anblick. *
Man skulle då hafva sett honom, detta berg i
menniskoskepnad, resa sig till sin fulla längd
midt emellan sina små bröder, under det han
betraktade dem med leende välvilja från det
enda öga, som han hade, hvilket var anbragdt
midt i pannan och var af ett vagnshjuls storlek.
Det var en stor lycka för detta så svaga
folk, att Antseus hyste en upprigtig vänskap för
detsamma; ty det var i jättens lillfinger mera .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
