Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken är lika stark som du, och som kominer
för att slåss med dig?”
”Det är icke annat än prat allt det der,”
grymtade Antaeus, ännu bedöfvad af
sömnighet. ”Låt komma hvem som vill, jag vill hafva
min lur i ro.”
Emellertid skred den främmande städse
vidare, och pygméerna kunde nu bemärka att,
om än hans längd var mindre än deras broders,
så hade han dock mycket bredare axlar. Och
sådana axlar det måtte vara! De liade burit
himmelens tyngd. Pygméerna, hvilka voro tio
gånger mera snabba i sina rörelser än deras
drummel till broder, voro otåliga öfver hans
dåsighet, och beslöto att få honom på benen.
De började utstöta våldsamma rop, och gick
till och med så långt att de stucko honom med
deras värjor.
”Upp med dig! stå upp, du otäcke lathund,
Den främmande jätten har en käpp, som är
ännu större än din. Hans axlar äro bredare
än dina, och enligt vår tanke är han den
starkaste af eder.”
Dessa sista ord försatte Antseus ur hans
liknöjdhetsdvala. Han kände denna
förolämpning djupare än udden af deras vapen, och
efter att hafva rest på sig i ett mycket dåligt
lynne, gäspade han på ett sätt, så att hans
mun företedde en öppning af flera alnars längd
och bredd, gnuggade sig i ögonen och vände
ändtligen sitt dumma hufvud i den rigtning, åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
