Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alnar långt, då kunnen ni lätt sjelfva beräkna
hur stark han skulle vara i det ögonblick då
han stannade. Hade han tagit sig, blott ett
ögonblicks hvila genom att utsträcka sig på
jorden skulle han genast stå upp igen vida
mäktigare än tio jättar af hans beskaffenhet. Det
var en stor lycka för verlden att han var af
en lat och liknöjd natur, och att han tyckte
bättre om hvila än rörelse; ty, om han hade
rört på sig, likasom pygméerna, och satt sig i
förbindelse med jorden lika ofta som det
hände dem, skulle han för länge sedan, om han
hade haft lust med det, hafva varit i stånd till
att låta himlahvalfvet falla ned öfver
menni-skornas hufvuden. Men dessa förskräckligt stora
varelser, som äro så lata till naturen, äro lika
berg, icke allenast på grund af deras höjd, utan
också på grund af deras lust till orörlighet.
Hvarje annan dödlig varelse *ftn den, som
Antaeus gick för att möta, skulle hafva blifvit
förfärad till sin själs innersta genom denne
sednares vilda yttre och fruktansvärda röst.
Men den främmande tycktes icke i minsta mon
bry sig härom. Han lyftade vårdslöst sin klubba
och svängde handen, under det han från
ögonvrån mätte Antaeus till dennes fulla höjd, icke,
som om han hade varit förvånad öfver hans
höga skepnad, men helt simpelt, som om han
redan hade sett ett stort antal jättar och denne
här var helt säkert den störste, som någonsin
hade funnits på hans väg. Men den
främmande förvånade sig icke mera häröfver, än om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
