Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antaeus blott hade varit lika stor som
pygmé-erna, som stodo långt borta och voro vittnen
till detta möte, under det de öppnade både ögon
och öron så godt som de kunde.
”Hvem är du?” gick Antaeus på med att
fråga, hemtande ännu mera luft till sin röst
ifrån lungorna. ”Hvilket är ditt namn? hvad
gör du här? Tala, strykare! Annars vill jag
försöka tjockleken af din hjernskål med ändan
af min spatserkäpp.”
”Du är en mycket ohöflig jätte,” svarade
vandraren lugnt; ”det skall troligtvis blifva
nödvändigt för mig att gifva dig en smula
undervisning i höflighet, förr än jag går bort.
Mitt namn är Herkules. Jag går denna väg
för det att det är den ginaste till
Hesperider-nas trädgård, dit jag begifver mig i den
afsig-ten att skaffa mig tre guldäpplen, hvilka äro
afsedda åt kung Eurystheus.
”Eländige, du skall icke komma att gå
längre,” vrålade Antaeus, under det han gafsig
en ännu förskräckligare min. Ty han hade
hört talas om Herkules och hotade honom just
på grund af hans ryktbarhet. ”Du skall ieke
ens återvända till de ställen, hvarifrån du
kommer!”
”Huru vill du bära dig åt med att hindra
mig att gå hvart jag har lust?”
”Grenom att gifva dig ett rapp af denna
furukäpp, som du ser här,” ropade Antaeus med
ett uttryck af vrede, hvilket i den främmandes
tycke gjorde honom till det fulaste vidunder i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
