Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• vikligt emottaga af sin moder, jorden, en styrka,
som slutligen skulle öfvergå hans egen.
Hjel-ten kastade derföre ifrån sig sin klubba, med
hvilkens tillhjelp han hade levererat så
fruktansvärda striderj och höll sig redo att besvara
sin motståndares angrepp utan andra vapen än
blott och bart sina armar.
”Nu kan du komma!” sade han till Antaeus,
”eftersom jag har knäckt sönder din furustaf;
vi få då se, hvilken af oss två, som går bort
med segren.”
”Ja visst! du skall snart blifva
tillfredsställd,” ropade den ursinnige Antaeus; ty det,
som han mest berömde sig af, var hans
öfver-lägsenhet i denna slags kamp. ”Eländige, jag
skall försätta dig i en sådan belägenhet, att du
aldrig skall blifva kämpe mera.”
Medan Antaeus uttalade denna hotelse,
började han hoppa och springa, fradgande af
raseri pch skaffade sig vid hvarje rörelse nya
kroppsliga hjelpkällor, hvilka svarade emot
hans uppretade tillstånd. Men ni kunnen väl
tänka, att Herkules var betydligt klyftigare än
denna obildade och klumpiga varelse, detta
naturens vidunderliga och jättelika alster. Han
utfunderade ett medel att emotstå sin fiende
och segra öfver honom, i trots af det understöd
söm hans moder skänkte honom. Jätten
störtar sig framåt; men hans motståndare fattar
honom med sina senfulla armar kring lifvet och
lyfter honom upp öfver sitt hufvud med benen
i vädret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
