Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krig på lif och död, och du skall falla på
fläcken för våra förenade ansträngningar.”
Sedan Herkules hade släckt eldsvådan i
sitt hår, lyssnade han litet förvånad öfver att
höra så många späda och skrikande röster höj^,
sig mot hans öron. Han blickade omkring sig,
men kunde icke upptäcka någonting. Slutligen
såg han dock nedåt, och upptäckte pygméernas
oräkneliga skaror vid sina fötter. Han böjde
sig till jorden, tog den förste, den bäste, med
spetsen af sina fingrar, ställde honom på ytan
af sin venstra hand och höll honom på ett
passande afstånd för att rätt betrakta honom. Det
var händelsevis den pygmé, som hade hållit
talet på toppen af en kosvamp och som hade
erbjudit sig att utmana Herkules till envig.
”Men, ,min lille vän,” utropade hjelten, ”hvem
är du då?”
”Jag är din fiende.” svarade denne tappre
pygmé, under det han lade så mycken styrka
som möjligt i sin svaga pipande röst. ”Du har
dödat den store Antseus, vår broder på
mödernet, och sedan århundraden vår ryktbara
nations trogna bundsförvandt. Vi hafva alla
beslutat din död, och jag för min del utmanar
dig ofördröjligen till en kamp med lika vapen.”
Herkules tyckte denne nye riddares stora
ord och hjeltelika rörelser vara så roliga, att
han utbrast i ett gapskratt, och det fattades
blott litet uti, att han hade släppt den stackars
lille varelsen ur handen på sig under detta
utbrott af munterhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
