Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korteligen sagdt, han väntade blifva vittne till
ett allinänt mördande. Deras mildhet föreföll
honom att vara skrymteri och förställning, och,
hvad som ovedersägligt rättfärdigade hans
fruktan, var deras vilda natur, deras huggtänder
och klor.
Emellertid gick skaran utan något missöde
öfver hela gräsplanen, ständigt beledsagad af
de vilda djuren,J hvilka sprungo omkring dem
på ett smeksamt sätt. I det ögonblick, då
slottets nyss anlände gäster beträdde portalen,
kunde man likvisst höra ett doft murrande,
isynnerhet ifrån vargarna, hvilka troligtvis sade åt
sig sjekfva att det ändå var skada att låta dessa
främlingar således passera utan att åtminstone
få en munsbit af deras blod och kött.
Eurylochos och hans kamrater stego derpå
in under en höghvälfd gång, från hvilken deras
blickar obehindradt kunde öfverskåda det inre
af slottet. Det första, som de sågo, var en
stor sal och midt i denna sal en
vattenkonst, hvilken från en marmorbassin höjde sig
upp emot hvalfvet för att derpå åter sänka sig
under ett jemnt sorl. Under det vattenstrålen
spelade, antog den former, som oupphörligt
skiftade, och som, utan att vara alldeles
tydliga, ändå företedde bestämda skepnader och
grupper för inbillningskraften. An var det en
man, som var iklädd en lång kappa af
bländande hvithet, än ett lejon, en tiger, en varg,
en åsna, än ett svin^ som vältrade sig, liksom
hade det varit i sin stia. Denna märkvärdiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
