Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ut i stallet med eder! upprepade
trollqvin-nan, under det hon gaf dem lätta slag med sin
staf; derefter vände hon sig till uppassarnet>ch
tilläde: “Jaga nt denna otäcka svinhjord, och
kasta några näfvar ekollon åt dem.
Salens dubbeldörrar öppnades på vid
gaf-vel och de fula djuren flydde åt alla håll, blott
Jcke åt det rätta i öfverensstämmelse med deras
förvända böjelser. Slutligen lyckades det dock
att få ned dem i slottets bakgård. Det var i
sanning ett skådespel, hvilket nog kunde kalla
fram tårarna (och jag hoppas, att ingen af eder
är nog grym att skratta deråt) till att se dessa
stackars varelser nosa än här, än der, än plocka
upp ett kålblad än toppen af en rofva, och
der-på gräfva i jorden med deras trynen öfverallt,
der de tänkte finna någon näring. I deras
stall öfverträffade de i förnedring de
klumpigaste svin, som naturen någonsin hade
fram-bragt; de beto tjatande hvarandra, stampade i
deras tråg och sinkade glupskt det, som man
hade ditslagit. När allt hade försvunnit, lade
de sig i en klunga på något illaluktande halm
och slumrade slutligen in. I fall de hade
bibehållit en skymt af menskligt vett, så räckte
detta nätt och jemnt till för att låta dem fråga
sig sjelfva, när slagtaren skulle döda dem, eller
af hvilken beskaffenhet deras fläsk var.
Jag berättade eder förut, huru Euryloehos
under hela denna tid väntade, väntade och
väntade i slottets vestibnl, utan att det lyckades
för honom begripa, hvad som hade händt hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
