Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänner. Men då de högljudda rösterna, som
ni veten, ljödo genom alla rummen, och då han
såg bilden af ett svin fylla marmorskålen, tänkte
han, att det bästa, som han kunde göra, var
att i all skyndsamhet begifva sig af till
skeppet och underrätta den vise Ulysses om dessa
märkvärdiga händelser. Han sprang ned för
slottets trappa, under det han tog tre och fyra
steg i sender, och stadnade icke förr än han
alldeles’ andfådd hade anländt till stranden.
”Hvarföre kommer du ensam?” ropade
konungen åt honom, så snart han upptäckte honom
långt borta. ”Hvar äro dina tjugutvå kamrater?”
Vid dessa frågor började Enrylochos att
snyfta.
”Ack!” ropade han, ”jag fruktar mycket,
att vi aldrig få återse dem.”
Hart omtalade derpå för Ulysses hvad som
hade händt, och meddelade honom alla de
detaljer, hvilka hade kommit till hans kunskap,
samt tilläde att han hyste en stark misstanke,
att slottets förtjusande herrskarinna var en
af-skyvärd trollqvinna, och sjelfva marmorslottet
med all dess prakt i verkligheten en förskräcklig
håla. Hvad hans kamrater beträffade, så kunde
han icke föreställa sig hvad som hade blifvit
utaf dem. De hade troligtvis blifvit offrade åt
en skara svins glupskhet. Vid denna
underrättelse kände sig de krigare, hvilka hade
qyar-stannat, genomisas af förfäran. Utan att
förlora ett ögonblick spände Ulysses sitt svärd,
lade sin båge och sitt koger på axlarna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
