Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade sig omkring på de osnyggaste ställen i
stallet oeh tycktes göra sig all möda för att
täfla i smuts med deras äldre bröder. När
men-niskan kommer till en viss grad af förnedring,
så frambringar den smula vett, som hon
behåller qvar, ingen annan verkan än att den gör
hennes råhet tio gånger större.
Trots deras skamliga förvandling hade
Ulysses’ kamrater ändå icke helt och hållet
förgätit, att de fordom hade hållit sig upprätta
såsom menniskor. Då Ulysses nalkades stallet,
skiljde tjugutvå förskräckligt stora svin sig från
den öfriga flocken och genomträngde luften med
så rysliga skrik, att lijelten nödgades att hålla
båda händerna för öronen. De tycktes icke hafva
något medvetande om hvad de sjelfva önskade ;
instinkten uppenbarade icke ens för dem om
de ledo hunger eller någon annan brist. Det
var intressant att iakttaga hurusom de under
en obestämd känsla a t deras elände rörde upp
jorden och dyn med deras trynen, för att söka
ett eller annat orent näringsämne. Nymfen med
lifstycket ntaf bark, (det var Hamadryaden för
en ek) kastade en handfull ekollon midt ibland
dem, och de tjugutvå djuren sprungo nu i kapp
och slogos om besittningen af denna eröfring,
som om de icke på ett helt år hade tagit för
sig af den kü och vassla med hvilket deras
tråg beständigt fylldes.
”Ja, det är helt säkert mina stackars
kamrater,” sade Ulysses. ”Jag känner igen dem
på deras ovanliga matlust. Det är nästan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
