Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men hans drag hade ett sorgset och mörkt
uttryck. Han strök sig med handen öfver ögonen
som för att skugga för dem; man skulle hafva
tänkt, att han sökte skydda dem mot solens
inverkan, vid hvilken han blott var litet van.
Så snart denna person varseblef den unga
flickans förskräckelse, bad han henne närma
sig honom.
”Var icke rädd,” sade han till henne med
ett leende, hvars verkan han tycktes redan mer
än en gång hafva pröfvat. ”Kom! vill du icke
taga plats bredvid mig i denna vagn?” Ceres
dotter var så uppskakad, att hon blott önskade
aflägsna sig. Häri var ingenting underligt. Den
främmande har icke på sin panna prägeln af
en medlidsam och ädelmodig själ, oaktadtkans
blida leende, och i hans röst var ett hårdt
uttryck förherrskande, hvilket hade ett återljud,
som det aflägsna dånet af en jordbäfning.
Likasom alla barn under dylika förhållanden, tänkte
Proserpina först och främst på att ropa hit
henne, hvars stöd aldrig hade svikit henne.
”Moder, älskade moder!” ropade hon helt
bäfvande. ”Kom fort till min hjelp! kom och
fräls mig!”
Men hennes alltför svaga röst kunde icke
nå Ceres’ öron. Det var mer än troligt, att
denna sednare då befann sig några tusende mil
borta, sysselsatt med att låta kornet växa fram
i någon aflägsen trakt. Och hvilket skydd hade
hon väl kunnat lemna den stackars flickan,
äfven om hon hade varit tillräckligt nära för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
