Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Var nu förståndig. Proserpina, tilläde han
i en temmeligen sträng ton. ”Jag skänker dig
mitt slott och min krona såväl som alla de
rikedomar, som jorden innesluter, och ändå
behandlar du mig som om jag förolämpade dig. Det
enda, som fattas min konungslika bostad är ett
älskvärdt och lifligt barn, som är likt dig,
hvilket kan springa omkring på trappgångarna och
låta hvalfven genljuda af sina muntra rop.
Kung Pluto väntar denna ynnest af dig.”
”Aldrig, aldrig!” svarade Proserpina i den
yttersta förtviflan. ”Jag skall icke återfinna
. min glädtighet, med mindre du återför mig
tillbaka till tröskeln af min moders hus.”
Hon hade lika så väl kunnat rigta sina
böner till den luft, som böljade omkring dem.
Pluto sporrade allt mera sina hästar, hvars
snabbhet alltjemt blef större. Det stackars
barnet upphörde icke att gråta och ropade så
länge och så starkt, tills hennes röst var
nästan uttömd. Hon hade knappast tillräcklig
styrka qvar för att frambringa en dämpad
klagan då hennes ögon vände sig emot en stor
slätt, som böljade af ax, och hvad upptäckte hon
der? Ja, jag öfverlemnar åt er att gissa det.
Hvem såg hon? sin moder, sjelfva Cete^jSY^
selsatt med att låta kornet mogna OQade
rö-flitig vid sitt arbete för att varseblifupptäckte
sande vagn, som skyndade genom r;en
lefvan-serpina uppbjöd all den styrka soirraseri, och
hade qvar, och utstötte ett gällt rop t giftämne.
sig emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
