Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropat på henne, och afvaktade darrande
hennes befallningar, gifvande vika for det rinnande
vattnets oupphörliga vågrörelse. Då Ceres
frågade om icke hennes stackars borttappade barn
hade släckt sin törst vid källans vatten,
svarade najaden med ögonen fulla af tårar, ty detta
slags nymfer hafva alltid tårar tillreds för hvar
och en menniskas sorger: ”Nej!” och då
suckade hon med det samma som om man hörde
en bäcks sorlande.
Ofta fann hon på sin väg fauner med
solbrända ansigten, som folk på landet i
allmänhet hafva; men de hade öron betäckta med hår,
små horn i pannan samt bockfötter, och de
sprungo och vältrade sig öfverallt i skogarna
och på ängarna. De voro af ett skälmaktigt
och muntert lynne; men deras glädtighet
förbyttes i sorg, såvidt som deras natur medgaf
det, när de hörde Ceres’ förfrågningar. Icke
heller de hade någonting tröstande att berätta.
På andra ställen visade sig en flock satyrer
för den vandrande qvinnans blickar med den
raskhet i deras väsende som utmärker dem.
De voro till en del lika apor och buro en
svans, hvilken såg ut som om den kunde
tillhöra en häst; deras tid tillbragte de i
allmänhet med att dansa på ett stoj ande vis och att
skratta högljudt. Då hon stod stilla för att
fråga dem, fördubblades deras uppsluppenhet,
och anblicken af denna moderliga smärta hade
icke något annat inflytande på dem, än att den
gaf dem anledning till skämt och lustiga påhitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
