Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jordens sköte och som äro tusende gånger
rikare än de i min krona; äro de också icke
bättre än en viol?“
“Nej, långt derifrån!“ svarade hon, ryckande
de skatter, som kungen berömde för henne, ur
hans hand och slungade dem till den yttersta
ändan af rummet. “Mina älskliga violer! Skall
jag aldrig återse eder mera?“
Och hon brast i tårar. Men ungdomens
tårar innehålla en mycket ringa mängd sälta
och angripa icke ögonen så som den mogna
ålderns tårar. Man kan derföre icke förvåna sig
öfver att Proserpina få ögonblick derefter
öfver-lemnade sig åt sin naturliga glädtighet. Pluto
betraktade henne och önskade att han vore ett
barn likasom hon. Då Proserpina såg denne
mäktige furste stå der i sitt lysande slott med
en min på en gång så majestätisk och så
nedslagen, kände hon sig rörd af medlidande. Hon
sprang bort till honom och lade för första
gången sin lilla mjuka hand i hans.
“Jag håller ändå en liten smula utaf dig,“
hviskade hon och såg honom in i ansigtet.
“Ar det sannt mitt kära barn?“ utropade
Pluto och böjde sig ned för att trycka en kyss
på hennes panna; men hon undvek denna
smekning ty hans drag hade oaktadt hans adel ett
fruktansvärdt uttryck. “Nå väl, jag har icke
förtjent denna belöning af dig efter att hafva
hållit dig fången under så många månader, och
dessutom nära nog låtit dig dö af brist. Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
